...ja inte jag! Men matte och syster Yster, för de skulle ut och spåra.

Matte t.om tog med sin frukost ut i skogen?? Tur att iallafall vi fick vår som vanligt....

Sen kröp jag själv ner under täcket och slumrade vidare.

Kanske hade de behövt mig med så jag kunde hållt ordning på dom....och så kunde jag kanske fått varit med och dela mattes ostmacka  

Jag kunde ha vaktat ryggsäcken med alla spårgrejer (och norpat korven ur systers belöningspåse...)

..en ivrig syster redo för jobb...

Definitivt hade de behövt mig när syster skulle gå spåret sen...då hade hon tagit första pinnen direkt...utan att strula runt först. Hon hade inte gått av spåret och kollat där några andra hundar sprungit runt i hennes spår (fast ok...hon löste det helt bra själv sa matte).

OCH sist men inte minst hade matte aldrig varit så klantig att hon hade kastat upp belönings bollen i trädet..om jag varit med!

   -matte, varför kastade du bollen dit upp???

Ja, ni ser...de klarar sig inte utan mig  .

Hej hopp!